Visst har ni kommit dit där man ska besluta om en person ska få en sista chans någon gång? Där har i alla fall jag varit några gånger nu. Den där "sista chansen" spelas alltid om och om igen, och varje gång slutar likadant. Det är som om man läser en saga om och om igen, den handlar om exakt samma sak. Och vet ni? Slutet är desamma varje gång. Men endå så tröttnar man inte på den här sagan.

Ni vet att efter varje chans man gett så känner man att det får vara nog. Men endå några månader senare ska man vara sådär dum igen och lossas att det som hände, aldrig hänt. vi hade det bra. Och jag saknar dig. Du förtjänar en ny chans. Varför, varför blir det alltid så ?

Jag börjar faktiskt tröttna på att vara den som ska stå och vänta på alla ursäkter och förlåtelser för att sen acceptera läget och falla tillbaka igen. Det vill jag inte. Det finns ingen anledning till att göra det. För vet ni? Att vara stark betyder inte att man inte får falla, utan att man ska resa sig upp igen. Gå vidare.

jag vet att om jag skulle börja läsa den där sagan igen, så kommer även slutet nån gång. Och ja, det är fortfarande desamma som det alltid har varit. Jag kanske bara måste fatta det.