josefsssons -            

på något sätt får du mig att tro på det, i alla fall en liten del av mig.

Jag minns hur du sakta krossade mitt hjärta bit för bit. Jag minns hur jag försökte limma ihop alla bitar om och om igen. Jag vägrade helt enkelt att inse att det va dags att släppa taget. Varje dag tänker jag tanken att det där kommer spelas om någon dag igen. Men endå kan jag inte bara lämna dig och gå vidare nu, för det känns bra att ha dig vid min sida igen. Jag vet att jag har gått för långt men jag kan bara inte sluta gå.♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här!



Namn  
Epost    
Blogg    


Kom ihåg mig?

Trackback